Malou Bergs Blog

Här är Reeja och jag, jag är fadder för hennes skolgång och det är första gången vi ses. Reeja bor i Trivandrum i Kerala, Indien hemma hos sin sjuka mamma, en av de verkligt fattiga i Kerala. Så fattig att Reeja periodvis bott på barnhemmet, för att mamman inte klarat av att försörja sitt barn. Klostret har hittills bekostat hennes skolgång, men nu kan de pengarna läggas på ett annat barn.

Vi har just träffats på Holy Angels Convent, och hon sitter och öppnar ett paket med en ny klocka som de nio varit med att välja ut.



och på hennes vänsterhand sitter den nya klockan som gjuten.


Sedan sjöng hon en lång sång för oss, medan skolans blåsorkester övade för full hals utanför. Reeja lät sig inte störas av brölet utanför fönstret, utan fortsatte lugnt igenom alla verserna. Imponerande!
Vi hade med oss pennor pennor pennor och suddgummin, pennvässare, spel och drakar till barnen på barnhemmet. De flesta av de 9 hade packat ner delar av gåvorna i sina väskor.

Och så togs bilder på oss ihop
Reeja var lite spänd och allvarlig inför den ovana situationen




Så bad vi syster Agnes vara med, som ansvarar för alla fadderbarn,
för de barn som är på barnhemmet och har kontakt med faddrarna ute i världen.
Då lättade Reeja upp lite.



och så blev det en bild med oss o Reeja



Hon ville egentligen inte, men vi bad så vackert och då gick abbedissan med på att vara med på bild


Barnhemsbarnen hann vi också få träffa. Lina plåtar dem och visar sedan bilderna



ögonen tindrade


åå vilka ögon och vilken utstrålning. Man blev så berörd.
De flesta barn här på barnhemmet hade ingen sponsor.

Den här livliga bus tjejen gick rakt in i mitt hjärta:


och så här såg deras sovsal ut. Allt var rent, trångt och på samma gång väldigt vackert.


Vi blev vänligt och varmt mottagna. Det var något speciellt att möta den milda syster Agnes.
Hon rundvisade oss på klostret
allt medan blåsorkestern på innergården övade och spelade för fulla muggar!



ack ja.. vilket möte. En upplevelse