Malou Bergs Blog

Att sammanfatta en resa medan den pågår eller just har avslutats, låter sig inte riktigt göras. Tiden och avståndet, medan minnena fortfarande är levande, skapar en dimension till, en sammanfattning-av-alla-delars-helhetssyn.

Jag har återbördats till hemlandet, med alla minnen sprittande i mig
Den fantastiska konserten
den goda, enkla, rena, översvallande, maten, som min kropp tyckte så mycket om.
De vänliga människorna, de varma, hjärtliga koreanerna
alla goda samtal
alla tokiga samtal, beroende på koreaners minimala kunskap i engelska
den speciella miljön i och runt HwaEomsa, med Jirisan-bergen som omslöt på alla sidor
Jirisan-bergen som anses som heliga för koreaner. Där åtskilliga spenderat år i bergen, levandes enbart på vad naturen gav dem. Det var en särskild och hög energi där, som kändes i varje nerv, varje cell. Vi påverkades otroligt av att bara vara där.
I dag sitter jag och tittar på bilder som Music Compass tog i HwaEomsa.
Åh allt rinner tillbaka

Så här är några lösryckta bilder från här och där, utan inbördes sammanhang
men som kanske har nån liten kul historia...



HwaEomsa buddisttempel är ett så starkt minne, bilderna som Music Compass tog, från andra vinklar, ger ändå inte någon riktigt rättvis bild av templet = det var mkt mer storslaget när man var där..
så himla vackert. Själva templet ligger högt, inbäddat mellan de höga bergen
Man var på något sätt mitt bland trädtopparna




Det fanns 1500 stolar och de fylldes upp under konserten. Om du tittar bakom byggnaden så kan du få en aning om hur högt upp i Jirisan-bergen templet ligger.

Jag inser att jag är helt fylld av HwaEomsa.. och det är inte att undra på..

publiken på plats, konserten i full gång. All teknik sköttes utan någon form av gnissel eller trassel, ljudet var exceptionellt bra. Hela teamet samarbetade så smidigt,att jag som artist knappt märkte av dem. Allt bara funkade!
Med tanke på alla medverkande, alla variationer, alla byten, så är det märkligt. Märkligt och ljuvligt.

Det här minnet har etsats in i mig..
.. där står jag på scenen i HwaEomsa buddisttempel och sjunger mina HOYA-sånger
och publiken sjunger med på min SongHealing och börjar klappa i takt på U.Å.A.A.
Woaw!!.


Bakom mig är en miniatyr av en målning som i original är 12 x 20 m
Den visas upp i sin helhet en gång varje år och buddister kommer från hela landet för att titta på den



Jihaaa!! Lycka ;-) Över mitt huvud flög fåglarna och gjorde lovar över scenen och publiken,
de sjöng, dök och kvittrade.
Det var en mäktig känsla att höra att de var med på konserten och sjöng i himlens höjd :-)


Anneli, Min, Mrs Park och jag. Min följde med till HwaEomsa som personlig assistent till mig. Jag fnös lite åt det till en början, varför skulle jag behöva det, jag brukar klara mig själv, jag var ju vuxen för sjutton.. men de som skickade med henne (skivbolaget) visste vad de gjorde, för utan henne skulle det blivit ytterst besvärligt att navigera i det koreanska ord-landskapet. För när jag säger att deras engelska kunskaper var minimala, så är det ganska överdrivet. Deras kunskaper var snarast totalt obefintliga.

Min tog hand om allt!

Denna resa var omtumlande och underbar
På flyget hem från Seoul, träffade vi på en svensk journalist, som varit i Sydkorea några dagar för att skriva om landet som tänkbart turistmål i en affärstidning. "Säg mig 2 skäl till varför man ska åka som turist till Sydkorea istället för ex vis Taiwan!" undrade han och vi som var helt uppfyllda av denna underbara resa, började tala om de varma, vänliga människorna, den goda maten, hur vackert det var i Jirisan-bergen, de låglänta bergen.. vi visste inte riktigt var vi skulle börja för att tala om allt som var så fint med Korea.. han hade inte sett något av det.
Fick oss att inse att upplevelsen kommer inifrån, den är helt och hållet i betraktarens öga.

Och i denna betraktares öga, finns det hur många anledningar som helst att åka till Sydkorea.

Vän av gommens läckerheter undrar naturligtvis, hur är den koreanska maten?
Den känns fräsch, ren och enkel
bestående av vad naturen ger
med kompletterande fläskkött och mycket lite biffkött
det brukar visst även finnas kyckling, men den omtaldade fågeln såg vi ine röken av
på en enda av våra, många och omfattande traditionella koreanska måltider.

men först och främst är det mångfald som gäller
eller vad sägs om denna lunch

dessa rätter var vi 4 att dela på, hela musikergruppen åt lunch tillsammans och på varje bord stod lika många skålar
(liiite annat än korv och potatis, med några tomatklyftor och en och annan gurkskiva + ett salladsblad till upplagt på tallriken, eller vad tycker du?)

Mångfald av rätter, mångfald av smaker
Så många olika smaker, en del var rätt starkt,
(men inte på samma vis som den indiska maten, som kunde bli så het att man inte kunde äta den.)
Det var mycket grönsaker och rötter och vilda växter i olika marinader och tillagningar.
Vi plockade med pinnar maten direkt från varje fat



den lilla bamburörs-skålen i övre högra hörnet är fylld med ris, den viktigaste maten och basen i koreansk mat

Och vi åt och åt och provade på det allra mesta..


och faktiskt.. det allra mesta tyckte vi om.



En annan liten detalj, koreaner äter med metallpinnar + en lång sked
du ser det i nedre högra hörnet.
Soppor äter man direkt ur skålen, alla äter ur samma skål



Här är Chium, konstnärlig ledare för och vår värd under HwaEomsa-konserten

Alkohol verkar inte vara någon naturlig del av koreaners liv
Vi bjöds alltid vatten till maten. förutom en gång,
då det stod fulla vinglas med en ljusgul klar vätska i
och vi trodde att det var vitt vin,
Det såg så himla festligt ut
det visade sig vara någon slags te, som var bra för matsmältningen,
vilken överraskning, det smakade nästan ingenting.. ;-)

Vi var även till ett traditionellt te-ställe med Min-Gi, en av skivbolagets utskickade sightseeing-specialister

här på trappan till ett stort buddisttempel som vi gick till i Seoul.

Yoon,

en annan engelsktalande anställd från Music Compass,
tog oss med till sitt personliga favvoställe, där de serverade de godaste dumplings jag någonsin ätit..


och Pilung, ägare och chef för Music Compass tog oss till ett av hans hak,
faktiskt ett ölställe, som en av hans vänner (och skicklig musiker) hade


Det är mycket roliga små episoder, som inte riktigt kan berättas, men kolla det här lilla stället i Seoul
(som ger ordet liten servering ett ansikte)

när man satt där, fanns det plats för 2 personer, den tredje fick stå
och då var det  T R Å N G T
Men god latte var det

i övrigt har de anammat den amerikanska idén om kaffe,
det är lite transparant..
och vi begär alltid extra starkt.. och då brygger de med dubbelt så mycket kaffe..

gott, himla gott då

Nu ska vi förbereda oss för den sista måltiden här i Jeju
och då ska vi gå till en koreansk traditionell restaurant och återigen
få hela bordet fullt med massor av skålar med intressanta smårätter i.

Konserten, den underbara, ramlar tillbaka in i minnenas korridorer.
Hur underbara de än må vara, så är de nu en del av min historia, mitt förflutna..
tänk så fort det går!
En massa förberdelser och detaljer hit, detaljer dit.
sen är tidpunkten inne
och antingen är man i flyt med flödet, eller så är man det inte
det händer i vilket fall

så vad hände då efter konserten?
Först var det Party med alla deltagarna
och vi hade klätt upp oss fina
i tron att det här skulle bli något riktigt häftigt YEAH!
hmm..
vi steg in i en skolmatsal, med hela fyrverkeriet av kalla vita takbelysningar tända.
det jag brukar kalla förhörsbelysning.. oj jippi haha ;-)

woaw!! PArty party!! partytime i skolmatsalen!!

Mysfaktor och stämningslampor har inte något gehör i den koreanska själen.
De verkar ha en mer pragmatisk inställning till livet, praktiskt sinnelag.. myslampor..? sånt nys!
Maten var den gamla vanliga, dvs traditionell koreansk,
som vi vant oss vid att både äta och tycka mycket om här.
dukningen obefintig, det var buffé som gällde.
Så småningom insåg vi att partyt egentligen bestod av
de flaskor portvin och risvin som stod på varje bord i blygsam litenhet och mängd.

Aaah, äntligen lite rödvin utropade Anneli glatt och hällde upp åt oss båda..
något överraskade smakade vi på det söta portvinet. men sedan vande vi oss vid smaken.
Det var väldigt speciellt, berättade Chium, för det var den första leveransen av ett lokalt vin från Korea.
Jag provade risvinet och det var mer tilltalande i smaken för mig.
Annars är det det koreanska vattnet som smakar allra bäst, himmelsgott vatten, som kommer från Jeju.

Morgonen därpå åkte vi med bil till flygplatsen,
dt var 2 timmars resa med skivbolagets fru vid ratten,
som pratade knappt någon engelska alls. Så vi kunde inte prata med henne.
Hon följde oss in på flygplatsen, fram till incheckningen och såg till att allt var ok innan hon lämnade oss. De koreaner vi mött har alltid hjälpt oss hela vägen fram..
Medan vi väntade på vårt plan, såg vi en portal in till ett skötrum för bebisar


rosa väggar, "HAppyland" stod det målat på väggen, rymligt och gulligt utrymme,
vilket säger en del om deras syn på hur viktiga barnen är..



oops nu låg bilden på tvärsen igen.. sorry.. här är 2 fåtöljer avsedda att sitta och amma i, det finns ett stort draperi att dra för så att man får sitta i avskildhet och lugn och ro..

så anlände vi till Jeju island mitt i deras parsäsong, smekmånad och bröllp du vet..
hotellet var så fullbokat att vi fick ett koreanskt rum,
med en säng som var alldeles för liten för oss två att ligga i tillsammans, det gick absolut inte att få in en extra säng, de kan skrapa golvet, inget fick flyttas omkring
(inte ens en sänglampa fick flyttas in i vårt rum,
sorry sorry, det går absolut inte på den våningen där det bara är koreanska rum..
så vi får ha FULL belysning från takets alla lampor när vi vill läsa i våra bäddar ;-)
Anneli anmälde sig frivillig att sova på golvet, bara hon fick extra madrasser..
5 st madrasser har hon, vår prinsessa på ärten.. hihi ;-)

Att sova i ett koreanskt rum innebär att de alltid dubbelkollar vårt rumsnr, eftersom ingen västerlänning med vettet i behåll bokar ett sånt rum, det gör bara koreaner.. hihi ;-) Men jag är numera kvartskorean..
rummet är stort och luftigt, gott om utrymme och en härlig terrass med sol från mitt på dagen till solnedgång.


De fem madrassernas prinsessa

lilla asiatiskan Anneli och hennes tillika syster smälter in som smör  i den stora gemenskapen här..
konstigt nog är mitt hår blondare än vanligt, i jämförelse med alla svarta hår.
det är inte mer än en handfull västerlänningar på detta jättekomplex till hotell.

utsikten är fin, frisk och fri.

NU är det lunchtime i det vackra hotellet. Insidan är makalös, eller vad sägs om detta?




storstilat och asiastiskt vackert. mers senare om den andra sidan av den koreanska kronan, nu maaaat

tjolavippen!

Efter alla förberedelser så var det äntligen dags
Alla resonemang och alla repetitioner var avklarade
soundcheck klart
allt PR-material var fixat

affischen


kapellmästaren i mitt koreanska "band" Baramgot, strax innan bussen åkte till templet

skivbolaget var på plats med HOYA skivor


Kolla Hoya-skivorna, redo för signering efter konserten



stolar utställda för att göra plats för 1500 personer
scenen var klar
utrymmen för medverkande iordningställda
alla i teamet runt scenen hade fått sina positioner
artisterna hade fått sina
instrumenten stämdes
scenkläder sattes på
publiken började strömma in
nu var det dags att börja
HwaEomsa Spirit Music Ritual 2009
årets tema var: Companions

HwaEomsa börjar med munkarna, först en lång chanting, då man inte ser dem,


sedan slår en munk på den stora klockan med en timmerstock




sedan börjar Won Il, kapellmästaren, som förutom att vara professor i percussion OCH komposition, är en fantastisk trumpetare, ! Woaw!,  fast dettta måste vara någon variant av trumpet, för jag har aldrig hört någon glissa på tonerna på det sättet. Underbart ljud, gick direkt till hjärtat



och under tiden kom munkarna, anförda av Chief Monk, på rad nerför trappan, The Silent Walk,
mycket stämningsfullt och fantastiskt pampig öppning.









flera filmteam är på plats. Publiken fortsätter att komma, koreaner är inte mycket för att komma i tid till konserter, de droppar in allteftersom..enligt uppgift från säker källa.. hihi;-)



Virtuos sitarmusiker ackompanjerad av briljant tablaspelare. Han kom från Los Angelesm landat ett dygn i Indien, innan han flög till Korea.. Helt vilse i tidszonerna till en början.. Sen stack han tillbaka till Seoul samma kväll för ett flyga vidare till nästa land dan därpå..

Jae Il framförde en egen meditativ komposition. Han spelar gitarr och min nye "son" spelar skålar och klockor. Allt var oerhört stilla och mycket vackert.


Det var en lång konsert och ibland måste man bara få vila ögonen en stund..

Kolla in de gula pappersstrutarna som publiken har på sig som skydd för den varma solen. Alla som kom, fick ett program och ett pappark att vika ihop och sätta på huvudet.
och alla var de glada i hatten.. som ett jättelikt kräftkalas.. hihi :-)

fast en del körde med mer personliga varianter


Sufimusik från Turkiet, bland annat tonsatta dikter av Rumi


Schamanerna från Jindo Island framförde en kortversion av en ceremoni som annars tar hela natten, i samband med att någon har dött. Mycket annorlunda, mycket mäktigt och kraftfullt.

Chium Park, konstnärlig ledare för hela konserten, sjunger sin nyskrivna sång Gate gate

och jag kommer in på slutet och sjunger med i refrängen.





Det här är min entré, efter det är scenen min.


att stå där och titta ut över det enorma publikhavet och känna den starka känsla av gemenskap och att vara bland vänner, var överväldigande och oerhört berörande.




den första sången var HOYA








jag önskar att du kunde se Jae Ils position vid keyboardet, han sitter med korslagda ben och lyckas ändå använda pedalen utan svårigheter.. Han ses som ett ungt geni inom musiken,multiinstrumentalist. En fantastisk musiker, liksom alla de andra i Baramgot.



japp, en skål följde med mig till Korea och här gör vi en sånghealing tillsammans.


Jae och de 3 körtjejerna. Vi sjunger Frid och deras uttal var oklanderligt, till min stora överraskning och glädje Häpp!











det kändes så starkt djupt inne i mig
som en uppvällande flod av kraft och energi och känslor





efter mina sånger, som var sist i konserten, fick jag den stora äran att sjunga finalsången, NiMeGeRo, den sång som alltid avslutar varje års HwaEomsa Spirit Music Ritual.. Bakom mig från vänster står den fantastiske sitarspelaren från Indien, hans medmusikant, en likaledes virtuos tablaspelare är inte på scen, bredvid msuiker och Sufi-sångare från Turkiet, Schamaner från Jindo och längst till höger Chium, som också komponerat NiMeGeRo.

När jag började sjunga på denna sång, som faktiskt passade mig som hand i handsken, så gick det en stöt, en samfälld suck genom hela publiken och de böjrade jubla och klappa händer. Fantastisk upplevelse för mig.



(och som du ser, så har solen lugnat sig, det har gått flera timmar sedan starten och papphattarna, liksom munkarnas bredbrättade hattar behövs inte längre..)


det var väldigt starkt, rörande, berörande, att sjunga NiMeGeRo tillsammans med alla medverkande och alla i publiken. Ren lycka..


mitt i NiMeGeRo, kom chief monk upp på scenen, för ett avslutande ode


fantastisk kraft och samling utstålade denne man


och hur jag trivdes i min turkosa gudinneklänning, som Stefan Wåhlberg skapat till mig.!! :-)

.. och sedan fortsatte sången och böljade fram och tillbaka en bra stund




det var en sån glädje att stå där, sjunga där, bara vara där..



lycklig och nöjd sångerska efteråt.. aaaah!


efteråt blev det fotografering tillsammans med nya beundrare..


.. och så blev jag intervjuad av ett nationellt TV-team


och tackceremonierna börjar. Denne musiker ur Baramgot, åå finge jag ta med mig honom till Sverige ändå.. hihi ;-) Han kändes som en son för mig, kärlek vid första ögonkastet.


Skålen fick sedan flytta in hos Baramgot och bli kvar hos dem som ett minne från mig :-)



och så var det signering. Det var många munkar, både manliga och kvinnliga, som rest till HwaEomsa för att få vara med på denna fantastiska fredsmanifestation. Här signerar jag Hoya för glatta livet.




att tänka sig att jag skulle skriva deras namn, var näst intill omöjligt,

'så det fick bli ett strålande hjärta och mitt namn



Så var konserten avslutad och Anneli, som haft sin fokus på att hålla energin
och jag kunde slappna av och pusta ut lite..

vilken dag!

De ar ju sa himla gulliga, vanliga och skickliga samtidigt.
Underbara helt enkelt



Kayageum, ett harpliknande instrument, som forutom att man knapper pa strangen, aven glissar pa tonen, genom att trycka ner strangen..



Daegum, en flojt med ett membran mitt pa, som ger tonen en extra skarpa nar man anvander det..



Narbild pa Min som spelar Daegum. Membranet ligger skyddat och dolt under metallbrickan.
Min foljde med oss fran Seoul till HwaEomsa, for att ordna med praktiska saker och ta hand om allt som inte funkar, bestaller, fixar och ordnar. Hon spelar inte pa konserten, inte denna iaf..



Keomungo, ett annat jattevackert stranginstrument, som har spelas mycket innovativt med strake. Det gors aldrig annars, traditionellt slar man pa strangarna med en pinne.


kortjejerna, klockrena roster, hoon i mitten har absolut gehor..


Puk, ett slagverk, later riktigt svenskt

 
Kapellmastaren och tillika professor i komposition och slagverk




En multimusikant, spelar visst vilka instrument som helst, fast med mig var det keyboard..
jattebra musiker

Chium Park, ocksa han professor, instruerar oss alla. Chium organiserar hela konserten och haller i sjalva musikdelen.
Alla satt pa golvet och spelade, utom jag da.. + keyboardisten, som for ovanlighetens skull satt pa en stol..


Vi jamfor min tibetanska skal med de koreanska, som hade ett litet hal i botten
Jag har pa mig min nya schal som Anneli stickade till mig


Yangum, ett cittraliknande instrument, som spelas pa med pinnar.

Du ar forstas nyfiken pa hur det ser ut i templet HwaEomsa?!
Har kommer lite bilder


Idag har solen stralat sa milt och varmt pa oss alla inne i templet.
till hoger syns lite av ljudteknikerbaset.


Tempelklockan haller ordning pa aktiviteterna i templet


munkar i samsprak

rep finallat med medverkande pa scenen, f;rutom schamanerna, som inte hade kommit an..
den store mannen till vanster spelar sitar och bredvid honom star tablaspelaren


Anneli och jag, innan vi hittade den lilla undanskymda platsen dar vi gjorde Mindful Movements
Kolla in Annelis Artistpass, som hon stolt bar pa magen.. hihi ;-)




Scenen ar under uppbyggnad och jag haller pa att soundchecka


The Chiefmonk utfor nagon slags chanting i mitten av finallaten. Sedan fortsatter jag med sangen.
Han ar en verkligt hipp man!
Tavlan bakom ar en replika. Originalet,, som ar 20 x 12 m, visas upp en gang per ar..



langst till vanster pa denna vackra anslagstavla ar en affisch for morgondagens konsert

Visst ar det vackert har??!!

aaaaa, underbar miljo och energi

Sa ar vi har, antligen..
(nu funkar inte min laptop langre, inte har iaf, sa idag blir det inte nagra prickar alls)
Det ar fantastiskt vackert har.
Det ar sakralt, stilla, hog och ren luft
Ett strak av frid och ro, efter smogen och tempot i Seoul
idag var det dessutom ljummet i luften
sa vi stod och gjorde Mindful Movements pa tempelgarden
Medan vi vantade pa att saker skulle ordna sig.
Vi skulle haft Soundcheck, men elen strulade sa jag fick aka hem igen.

Detta land verkar besta av trappor, trappor, trappor.
Och i samma ogonblick som jag kom hit fick jag trassel med knaet
det gor ont varje steg

Det blir en begransande tillvaro
det vill jag rada bot pa..

Nu ar det kvall och vi ar trotta, bor i ett pytterum
det allra minsta pa hotellet
dar har de av nagon anledning knycklat in tva separata sangar
och i det rummet sover vi, tva fullvuxna svenska gudinnor.. hihi ;-)
imorgon far vi troligen byta, till nat som battre passar oss..
och imorgon gor vi ett nytt forsok med soundcheck och rep
jag far traffa resten av artisterna
det ska bli kul

Resan pagar och jag njuter i fulla drag

kramar till er alla
Malooooooooooooooooooooooooooou

Så äntligen möttes vi, de koreanska musikerna och jag. I en liten replokal, någonstans i Seoul, fanns 6 musiker och 3 körsångare. De hade några vanliga instrument såsom keyboard och gitarr + elbas, men mest av allt hade de traditionella koreanska instrument, oerhört vackra, utsirade med annorlunda spelsätt och klanger. Så det blir lite annorlunda klangbild och det är himla kul. Körtjejerna imponerade stort med sin uppsnappande uttalsförmåga.. jag menar U.Å.A.A. har ett väldigt svenskt och för dem svårt uttal.. men de sjöng på och det lät fint.

Frid hade fått en amerikansk accent, men det var också ok.. ;-)
Frid funkade annars inte riktigt bra, vi får göra den lite annorlunda imorgon. Att göra den som på plattan, kräver lite annan sättning, och är dessutom helt onödigt. Plagiat är sådär kul... sådär bara ;-/ Roligare att se vilka förutsättningar vi har och använda dem på ett bra sätt, inte sant?? hihi ;-)

Vi gjorde även SongHealing och den blir himla bra. Vi bestämde bara att kören och några av musikerna sjunger/ligger på ett B och så startar vi därifrån. Det blev fint tycker jag.

Vi repade även igenom de 2 gemensamma sångerna som Chium park skrivit, varav en som jag ska leda, en sång som sjungs på alla fredskonserterna på HwaEomsa som avslutning.

Sedan var repet slut
och vi gick till en kinesisk restaurang och åt sååå gott.
All mat är så god här.
Nu sitter vi på rummet, Anneli sticker av hjärtans lust
och nu ska vi strax titta på websidan om resan til Jeju island, dit vi ska efter HwaEomsa.
Nu måste det bokas och fixas.

Imorgon börjar repet kl 10.00.. Ooooooooo, lite tidigt för mig

Häpp, älskade människobarn
Livet är i sanning underbart

Häromdagen var vi vilse i pannkakan..
lätt hänt, då vi var ute på en shopping-gågata, det var en strid ström av folk som rörde sig fram och tillbaka. Anneli och jag stannade och tittade på några kuliga väskor och kom ifrån Min-Gi, vår guide och vägledare för dagen. No problemas sa jag, jag har hans mobilnr, jag ringer och hör var han är.
Sagt och gjort, jag ringde och han svarade. Jag frågar, var är du nånstans Min-Gi? (varför jag nu frågade det, för vad han än svarat hade jag varit lika okunnig ändå) Vi är.... eeeh, jag började titta mig runt.. shop, shop, shop, koreanska tecken här, koreanska tecken där.. jag begrep ingenting, shopparna sålde porslin, väldigt vackra saker iofs, men jag såg ingenting just där vi var, som skilde sig från resten av den långa gågatan.. eeeh.. vi är här!
Jo tjena, vilken utmärkt och tydlig och hjälpande platsbeskrivning.. vi är här! hahaha ;-)
Min-Gi sa bara, stanna där ni är och jag kommer till er.

Allt är på koreanska, få talar engelska, färre talar bra engelska och även de som gör det, kan vara svåra att förstå genom sin accent och satsmelodi och ofta lite dunkla, otydliga diktion.
Vi skulle åka buss till konserten med en dansk blockflöjtsvirtuos igår (förresten vilken makalös musiker, jag har aldrig hört någon av den kalibern spela blockflöjt. Sanslöst bra och bortom det.. WOAW!!)
och utan Yoon, som tog hand om oss igår, hade det inte varit möjligt att ta oss dit, info om bussarna ser ut så här

jag hoppas att denna bussinfo gör det mer begripligt nu ;-)

Idag hade jag en intervju med en dagstidning i Seoul och Yoon följde med som tolk. Det blev ett intressant samtal, trevlig kille. Sen kom fotografen..pekade på stolen han ville att jag skulle sätta mig i och innan jag satt mig tillrätta.. klick..klick..klick..klick..klick sådär en 20 ggr.. så snurrade han runt på klacken och stack iväg.


Yoon.. äsch nu ligger han ner.. vicka på huvet kära läsare..

De är så snabba här, ibland lite för snabba för sitt eget bästa (= läs för mitt bästa hahaha ;-) jag hyllar långsamhetens lov och tycker att det är underbart att hinna med, gå i samma takt som mig själv.

De blixtsnabba hissarna blev vi tvungna att anpassa oss till, för att kunna åka med dem. Om man inte störtar in på det ögonblick dörrarna har öppnats, så stängs de och hissen åker iväg omedelbart! När det gällde dessa hissar, så lärde vi oss ganska kvickt..

Nu är vi på hotellet igen, efter en utmärkt lunch tillsammans med Yoon, med de godaste dumplings jag någon har ätit och en god capuccino ovanpå det, Anneli har somnat som en slagen hjältinna,

jisses, Anneli har hamnat upp och ner.. kan inte du stå på huvudet när du tittar på bilden??

jag har sjungit och gått igenom körarren + de 2 koreanska sångerna och nu efter att jag har uppdaterat bloggen, blir det lite Den Nya Jorden Vaknar och Facebook.

Hoppas att Du har det bra, livet är förunderligt, inte sant?

Idag vaknade vi mycket trötta
Hur är det möjligt??! undrade Anneli, som inte ville stiga upp, jag har sovit och sovit och ändå är jag inte utsövd.

Frukosten var magnifik och därefter stack vi upp på hotellets tak, där vi gjorde Mindful Movements och sedan mediterade och därefter hoppade ner i jacuzzin (inte lika varm som hemma, men skön ändå)


tog kvällsbilder av hotellets tak-terrass, fullt med växter och blommor
så himla vackert. och utsikten över stan är hänförande



Sen var det Sightseeing time med Min-gi. Min-Gi jobbar på Music Compass och jag träffade honom på Midem i januari i år. Nu var det tänkt att han skulle visa oss runt lite under en dag. Så vi skulle få se en del av Seoul och planen var först Kejsarpalatset, sen den traditionella marknadsgatan, lucnh, te och avsuta med att åka högt upp i ett torn och se på utsikten.



Vet inte varför bilden, som är stående, hela tiden lägger isg, men du får väl vrida på huvudet du med, så ser du solstrålen Min-Gi, som var vår guide under sightseeingen idag.

Först ut var kejsarpalatset och det var vackert och stämningsfullt. mycket och många trappor, högre steg än hemma hos oss i Sverige och mina knän sa ajöss redan från början och värkte av bara tusen vid varje steg. Så tog vi en taxi till den traditionella marknadsgatan, med massor av små shoppar med koreanskt hantverk och mängder av stånd på den minimala gågatan, med allehanda grejer. Prissättningen är fast, så man slipper prutningen.. Anneli blev förälskad i dessa shoppar, eller var det möjligen själva shoppingen hihi :-)

och vi tappade bort Min-Gi, när hon ville stanna och titta på några häftiga väskor.. Jag hade min mobil och ringde honom, medan Anneli klev upp på en hög sten och hoppades att hon skulle synas ovanför folkmassan..
Sedan åt vi lunch på en traditionell koreansk restaurant och himmel va gott det var.
Te därnäst på ett traditionellt te-ställe. Min-Gi drack risté och vi någon slags fruitpunch-te, som var isande kall, och sööööööööööt. Vackert ställe, omgivet av gallerier.

När jag kände att nu måste mina ben vila, hoppade vi över ornet med utsikten (tar det kanske på måndag..)
så begav vi oss hemåt

Anneli hann knappt hem, så försvann hon, hon blev som eterisk efter besöket på den där gågatan

Anneli, den flyende vinden, svävar iväg på shoppingens vindar

medan jag sitter här uppkrupen i sängen och beskriver vår dag på bloggen
Den har varit bra, utom för knäna
kanske ska vi dinera med Pilung ikväll
vi får se hur det blir med det.

Vi mår prima, allt är bra, vi blir omhändertagna som drottningar

Toodeloo mina kära vänner
:-)
M

Resan gick smidigt, det tog en timme till Helsingfors och därefter 8 tim till Seoul.
det var trångt i flygplanet och fullt. lyckades halvsova lite iaf.
när vi kom fram var vi möra. jag tittade på Anneli och såg hur trött jag var
Vi möttes av en representant från Music Compass, en vältalig och solig.. och pigg.. man, som lotsade oss till en taxi och resan tog en dryg timme. På hotellets innergård var en vacker trädgård och ett Starbucks, vi fikade i väntan på rummet. nu är vi på vårt rum, Anneli har redan somnat och jag vill bara skriva några rader först.

men nu flyter jag iväg
må drömmarna komma
sova sova sova

Nu närmar det sig med stormsteg, Sydkorea kallar..

Så här ser det ut där konserten kommer att vara, ser du scenen?


När jag fick förfrågan i våras om jag ville sjunga på fredskonserten i Sydkorea,
så kändes det som om det var jätte  jättelångt fram i tiden..
Och nu är vi här, redan här, så fort tiden har gått.
Och tänk allt vad jag har hunnit göra i mellantiden.

om 14 timmar åker jag.

Har inte packat ner än, så nu är det hög tid
så att jag också hinner sova lite.

Det är en lång resa
och samma dag som vi kommer fram, pigga och fräscha som nyponrosor, har jag en intervju.

Jag ska blogga och berätta så ofta som jag har möjlighet att komma ut på nätet
macbooken är med
och korea är ju ett högteknologiskt land
så det bör väl gå alltsomoftast
inbillar jag mig

men det lär både du och jag bli varse
mycket bloggande.. japp det går hur bra som helst
lite och sällan.. jaaa då var det kanske inte så mycket med högteknologin utanför Seoul.

Kram på er alla
kärlek i massor

Malooooooou