Malou Bergs Blog

Magisk releasekonsert, mitt i ett flöde av energi, kärlek och skapande. Jag kan inte med ord beskriva konserten. De räcker inte till, ger ingen smak eller doft eller förmedlar energin, vibrationerna i rummet.. Jag stod där, helt lugn i flödet, jag följde med och vi var en helhet tillsammans på scen och i salongen. Allt stämde bara, det var precis rätt samling folk, rätt musiker (och rätt antal!), rätt dag, rätt plats, rätt musik, rätt anslag. Ljudet var kanon och ljuset likaså, lavalampan förhöjde alltihop. Som körsbäret i kakan kom sen 16 sångare från Rytmus i Stockholm och sjöng med på sista sången: Unity. Det blev sååå mäktigt och sen höjdes allt ännu ett snäpp när hela publiken började sjunga med på samma ton (hela UNity är uppbyggd runt en och samma ton).

Till alla som var med, Stoooort tack!! :-) för att du var med och strålade ditt ljus.

Jag är så glad att jag fick dela min musik,
den här upplevelsen med så många vänner.

Bilder kommer snart

Tänk Dig, här i denna miljö, 24 oktober i år
ska jag stå där och sjunga de livsbejakande HOYA-sångerna

Ooooooooo :-)

Släck ljuset för miljön
20.30 - 21.30 ikväll
tillsammans med miljoner människor i hela världen
Var och en av oss är bara en person, men tillsammans skapar vi under och mirakel
Vi är ostoppbara



Du som vill vara med, anmäl Dig här
http://www.wwf.se/v/klimat/1212524-earth-hour-2009-anmalan-for-privatpersoner

.
.
.

Välkommen hem Jarr!
.
.
.

så nu väntar mig en soyalatte strax.
Fast jag fick lust att skriva ett litet inlägg i bloggen.
så då gör jag det.

Hittills idag:
sovit skönt
legat och dragit mig i sängen en stund
duschat och njutit av det varma vattnet
sprayat med Lada Nada i hela lägenheten (är i sthlm) för det luktar så gott
druckit min goda smoothie
Tänt ljus
Gjort Den Gyllene Rörelsen så länge jag hade lust
Sjungit SångHealing och följt alla ingivelser
(låtit mitt intellekt fokusera på ett bergskristallkluster med ett selenitklot ovanpå, så hade det något att göra under tiden)
rört kroppen samtidigt som jag sjöng, följande de impulser som kom för mig

Avslutande sånghealingen med en fantastisk långsam upphämtning och utvidgning av ljus
till en så stor pelare att jag fick plats inuti den och blev omsluten av den
mediterat i stillhet, tankarna kom och gick utan att jag brydde mig så mycket om dem
ätit några sushi från igår + 2 stekta ägg
kollat mail
varit ute på en lunch-kiss med Alice

Nu skriver jag
och sedan blir det alltså hemmets soyalatte
och så ska vi se om jag kan göra lite mer fint här i mitt rum

Just nu har jag lust till det..
vi får se om jag har det om en stund.
jag gör bara det som är roligt idag
och njuter av det

Ikväll kommer familjen på middag
Ella och Matilda ska laga till något gott
Ska bli underbart det med

Så himla fint väder idag
inte sant ;-)

Vilka dagar..
det klickar,
det hettar till,
moten fordjupar upplevelsen.
Insikter avloser varann.
Jag är välsignad.

Själva kryssningen och dess frojder intresserar mig inte sa mycket. Vi aker, vi stannar, vi aker igen, vi stannar pa nytt osv. Det blir en rytm i det med. Efter den omvälvande upplevelsen pa Hawaii och motet med Kalei och Reynolds kände jag inte att jag hade nagon anledning att ga iland nagon mer gang. Mitt uppdrag var utfort, skälet till att jag kom hit var klart. (Fast som Du vet, sa finns det skäl pa alla plan, saker som ska forstas, upplevas, moten som ska till, ord och tankar som utväxlas.. Det är aldrig bara ett enda, utan manga och flera)

Sa kom denna dag da jag sag Kauai..Jag sag on och ville plotsligt ga iland. de har en traditionell hawaiiansk fest, med dans och eld och ugnsstekt kott ute nagonstans pa denna fagra och dramatiska o..
Men när jag äntligen hade beslutat mig for att aka med, sa var utflyktsdisken stängd till ett par timmar efter att det hela borjar. Hahaha ;-) äsch, va sjutton. Det spelar ingen roll. Det är annat som ska goras. Kanske bara vara?

Men det är nagot med denna o, jag maste iland imorgon. De har en utflykt da, till raviner i Grand Canyon-stil, som jag hänkar pa istället.. Den här on paminner om hur det sag ut i Sagan om Ringen-filmerna (som iofs spelades in pa Nya Zeeland.. hmm kanske ska aka dit..?) det är dramatisk natur, spetsiga branta berg och djupa raviner och mycket lummigt och frodigt..

Ni vill ha foton, jaaaaa ge oss fotoooooooooooooooon!!
men jag har absolut ingen lust att kopa nagon kamera, det finns under-vatten-kameror att kopa, som ju inte riktigt passar in i bilden :-) och pa detta internetcenter, verkar det inte finnas nagra USB-anslutningar som jag kan använda heller.. sa.. använd fantasin for sjutton!! Lägg manken till, hjälp till lite och känn in miljon.

Idag har jag samtalat med Lesley, som är med pa samma kurs, om händelserna vid Kolekole Beach Park, hennes projekt med ungdomar i USA och om plejadiskan. När hon fick hora att jag sjong pa ett utomjordiskt sprak, klack det till i henne, hon undrade om det kunde ha nagot samband med det sprak som hon pratar. Idag när jag spelade  "Omine" for henne satte hon sig rakt upp, stirrade pa mig och utbrast: "Men det är ju samma sprak som jag använder!!" Där satt vi och tittade pa varann, det ofattbara hade inträffat att hon talade och använde samma ord som jag sjong. Snacka om synkronicitet.

Och hur vi mottes likasa..
När vi hade bordat skeppet, sa gled jag omkring hit och dit, uppochner i hissarna, fram och tillbaka i nagra timmar innan "get-together"-partyt skulle borja. Da motte jag en kvinna i en av alla dessa hissar som finns pa baten, vi tittade till pa varann och gick sen at varsitt hall. Nästa gang vi stoter pa varann i hissen och jag är pa vag ut, vänder jag mig om mot henne och säger plotsligt : "We've gotta stop meeting like this!" Hon skiner upp och svarar nagot, vi skrattar och dorrarna gar igen.

Sen ses vi igen pa cocktailpartyt, Lesley ska ocksa vara med pa Mike Dooleys kurs. Lite fagelholk feeling hos oss bada..
Det är 2400 passagerare pa denna bat, ända far jag omedelbart kontakt med en person som är en av 54 personer som är med pa Mike Dooleys workshop jag sedan kommer att känna stark kontakt med. OCH DENNA MäNNISKA ANVäNDER SAMMA SPRAK SOM JAG!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag har jag latit mig bli overskuggad pa samma sätt som Marina berättade om att hon lät kocken Mohammed overskugga sig när hon skulle laga mat (som var himla god under hennes kurs, trots att hon inte är nagon hejare alls pa matlagning..)

Genom detta overskuggande atertar jag min kunskap, den som jag redan har i mig, men inte kommer ihag.. forrän jag gor det.

Helande dagar
YEAH!

Jag vet inte mycket om geografi.. jag trodde att jag spenderade 3 dagar pa Hawaii, när jag egentligen var pa Oahu och forst igar när jag gick iland, kommit till Hawaii. Eller The Big Island som den tydligen ocksa kallas. Visste inte det, men nu vet jag. Väsentlig skillnad.

Jag gick av baten for att träffa Kalei och Reynolds,
de kallar sig for "Twin Flames for God"
Och det mote jag hade med dem pa Hawaii var omstortande, mäktigt, kraftfullt, enastende, forklarande. Och fullständigt självklart pa samma gang.

Men om det motet med sina konsekvenser kan jag inte dela med mig pa det här sättet. Fraga mig och jag ska berätta.

Jag var fullständigt tomd, helt utpumpad efter det vi gjorde där i Kolekole Beach Park.
Jag kom hem rod som en kräfta i ansiktet och bränd runt halsen, med huvudvärk i den overhettade hjärnan och sjonk ihop i dvala pa sängen i en timme. Det var all tid jag hade pa mig innan Mike Dooleys workshop borjade igen.
Släpade mig upp, drack vatten och var där med de andra, gamla insikter blir som nya, panytt fyllda med nagon liten ny infallsvinkel, en annorlunda formulering.

sedan äta lite middag, sushi (näää nä, ingen mäter sig med Honolulu-restauranten, hur skulle det vara mojligt?? Men hyfsat gott var det) och sedan 21.30 flyta ner i sängen och forsvinna bort.

Idag har jag skrivit ner allt som hände vid Kolekole och haller mig inomhus, behandlar rodheten med Aloe Vera (underbara Aloe, lägger sig som en sval, mild läkande svalka pa det brända.. det gor inte ett dugg ont, ger mig bara ett oväntat utseende..)

En rolig detalj pa min resa till Kolekole beach park..
Taxi-foraren fragade mig:
Vad ska Du gora där?  - Jag vet inte
Vet Du var ni ska träffas där?  - nää, det vet jag inte
Hur lang tid tar det?  -  det vet jag inte. Troligen mer än 2 timmar, kanske 3,
Hur ser de ut?  - jag har ingen aning
Vad gor de for nat? - jag har ingen aning om det heller. De är nog healers, men det ä nog bara en liten del av deras arbete.
Och ska de heala nat hos Dig?  - njaa, det vet jag inte.
Hon sag konstigt pa mig och skakade pa huvudet..

Vi kom samtidigt till motesplatsen, där vi sedan skulle komma att utfora ett underbart arbete. Vi hade sagt att vi skulle ses där kl 12.00, men jag akte tidigare och anlände redan 11.30 Jag ville vara säker pa att jag var där i tid. Kalei hade känt pa sig att jag skulle komma tidigare, sa de akte ocksa tidigare..
De svängde in pa avtagsvägen precis fore mig, sa vi anlände samtidigt.
Total synkronisering alltsa.
Kunde inte borja mer rätt.
Kalei steg ur bilen, gick fram till taxin och sa lite fragande: Malou?
Jag steg ur, vi holl om varandra och Kalei sa:

Välkommen hem :-)

Aloha!

Gardagkvällens gastronomiska äventyr gick av stapeln pa samma fantastiska japanska restaurant som jag at pa häromdagen. Det finns naturligtvis hur manga underbara matställen som helst här i Honolulu, men när jag finner ett sadant ursokt ställe som detta ställe, vill jag passa pa att utforska det lite mer, när jag nu har chansen..

Den här gangen satte jag mig vid bardisken, där sushikockarna jobbar. Kul i och for sig, men jag sag tyvärr inte ett dyft av hur de tillredde dessa makalosa rullar. Kocken hjälpte mig med lite forslag, for tänk Dig detta, det fanns MASSOR att välja pa. Nästan alla rätter var helt obekanta for mig, forutom tempura. Spicy tunaroll med.. ja jag har ingen aning om vad det var for rora som lag ovanpa rullen och vissa av ingredienserna inuti, men gott var det. Jag fattar inte att det kan vara sa himla gott. Njutning njutning :-) Avstod fran dessert denna gangen, men jag blev totalbombad ända, sa redan nagra minuter efter 21 stupade jag i säng och flot bort. ("Nagon" är kvällstrott helt plotsligt.. men vaknar man 05.00 sa blir man trott pa kvällen. Jag fattar inte hur Du orkar vara uppe sa länge pa kvällarna Anneli..)

22.30 kom min nya rumskompis, Christine. Hon var ocksa helt slut och forbi efter sa manga timmar pa resande fot. Men sag fräsch ut ända, i mina ogon som sag henne for forsta gangen live.
Jag känner att vi har ett gammalt band, har setts tidigare. Hon är sa välbekant for mig, det känns mer som ett aterseende än ett mote med en främling.. Hur kunde jag ens inbilla mig att vart mote skulle vara pa annat sätt?
Christine har hallit pa med Ho 'Oponopono en längre tid - en metod som intresserar mig och jag har praktiserat den lite grann, men inte riktigt fattat hur jag ska gora det (det har funkat iaf..) - som svar pa mina funderingar kom hon. 
Hon berättade lite om sin väg pa morgonen denna dag och tänk vad jag älskar att hora sadana berättelser! :-)
De är sa inspirerande, en kick framat for mig ocksa.
Vi har massor att dela och formedla till varandra.
Men inte kommer hon kommer Schweiz inte, det var bara nagot resbyran fatt for sig, Christine bor i Frankrike.

Jaha, va tiden gar fort, svipp svipp
dagarna flyter och flyger forbi

Nu det tredje dagen i Honolulu, den sista.

Jag var iväg till shoppingcentret och kopte min nätsladd + en ipod. Ipoden ser fin ut, men tyvärr glomde jag webadressen där jag ska tanka ner itunes for ipod pa hotellrummet och apple-sidan ger ingen hjälp, sa det far bli nästa gang jag sitter vid en dator.
Jag har allt jag lyssnar pa under resor inlagt pa min M-audio som är en hogkvalitativ stereo-inspelare. Den är inte tänkt att använda som jag gor. Det hänger sig lite väl ofta.. sa en ipod may do the trick!

Om ett par timmar checkar vi ut, tar en taxi till baten "Pride of America" (Oh yeah)
sedan borjar kryssningen, del tva pa detta äventyr.

Jag blir jätteglad om Du vill skriva en kommentar,
jag läääääääääääääääääääääääängtar efter att hora ifran mina närmaste,
nära och kära era ord är saaaa betydelsefulla.

kramar en masse

Det är så friskt, fräscht och nyutsprucket livsbejakande att jag blir saligt knollrig i hjärtat. Naturen jublar.. och jag likaså.

Hästarna går i trädgården och betar, fölen hänger runt varandra
vattnet i Snäcksjön, som visserligen fortfarande är alldeles för kallt för att bada i, glittrar och gnistrar i den lätta vårsolen. Jag har just druckit min smoothie och nu ska jag avsluta den här lilla ordramsan och sedan bär det av med cykeln och Alice.

Jag upptäcker att jag ofta, särskilt när det gäller mig själv, säger att jag ska göra si eller så och hur ofta jag tänker göra det., för att sedan inte göra det alls.. eller bara någon gång.. och varje ögonblick då det där skulle ha gjorts, enligt mig själv i ett tidigare skede, så har jag någon ursäkt för att inte göra det precis just nu.. kanske lite senare.. eller någon annan dag.. nästa dag (Du vet den där dagen som inte finns)

Här finns rum för förbättring och utveckling.

Min intention är att jag ska
1. bara uttala sånt som jag verkligen har för avsikt att genomföra
2. göra det jag har bestämt, oavsett vad jag har för ursäkt för att inte göra det.
Naturligtvis kan jag ändra mig och fatta ett nytt beslut, men det är en helt annan sak. Att besluta mig för en sak och sedan strunta i det, gör mig kraftlös.
Och jag vill inte ge bort min kraft på det sättet
(tack David för att Du påpekade detta) :-)

Jag har t ex sagt att jag ska cykla varje dag med Alice - dvs då jag har tillgång till cykel (=hemma) - men har jag gjort det?
En tid gjorde jag det och mådde fint. Och Alice mådde fint. (Hon som just nu går och trampar och suckar och väntar på cykelturen, medan jag sitter här och skriver..)
Sedan blev jag tvärförkyld och la ner all cykling.. långt efter att jag kunde sätta igång igen, låg cyklingen ändå nere..

Igår hoppade jag upp på hojen igen och tog mig ut. Vi blev båda uppiggade
så nu blir det cykling varje möjlig dag

Jag beslöt att jag skulle stretcha låret och knät varje dag också..
Beslutet är fattat, nu är det bara att sätta igång

Det är så härligt att upptäcka saker att utveckla och förbättra inom sig själv

Jag vet att det inte går att förbättra eller utveckla någon annan (och förändra någon annan, ska vi inte ens tala om, för det är fullständigt OMÖJLIGT!), jag kan nätt och jämnt ändra mig själv.. hihi

Nä, ut och andas skogsluften och känna vinden mot kroppen
Aaaaaaaah

.. kan vi göra så mycket.
Vi förändrar allt när vi tillsammans drar våra strån till stacken
inget strå är för litet
Tillsammans är vi ostoppbara

Klicka på länken, kolla in, scrolla runt och läs, fundera, Du kan göra något Du också. Vill Du?

Eller hur ska man förklara att en fullständigt främmande fotograf, med världsrenommé, låter mig som han aldrig haft kontakt med och inte känner till, få använda hans bild på mitt singelomslag till Happy Feet Song, utan att ta ett öre i betalt?