Alicen..

åå vad jag saknar min hund
Det blir liksom inte samma sak att cykla utan henne
och ingen som går med mig ut till stallet
ingen som ligger och suckar i sin pyttelilla korg
som hon egentligen vuxit ur för länge sen, men som hon rullar ihop sig i och njutningsfullt ligger i .. ändå..
ingen som väntar på godis så fort vi kommit in genom dörren
ingen som försöker driva hästarna ut från stallet genom att stå i dörröppningen och hoppa framför dem.. hmm jag vet det blir ju liksom dubbla budskap inte sant?!
Det finns ingen som skrattar som Alice heller, är man dalmatiner så är man och skrattet är bara såååå gulligt.
Och inte heller någon som på natten kommer in i sovrummet och med en utandning lägger sig på sin fäll vid min säng.

igår kväll kom Matilda hit
vi hyrde en film och såg Pans labyrint (märklig och speciell film. Ella och Matilda, ni sa att det där var en film för mig och jag blev gripen, trots att den bitvis är verkligen skrämmande)
och sen sov Matilda hos mig (hur länge sen var det nu det hände senast??)

Nu är det förmiddag och jag ska sätta mig och meditera en stund.
Livet leker
och jag med, men inte just nu med Alice

RSS 2.0