Stopp ett tag..

En tid nu har jag försökt att få ihop mig,
få mig att komma igång, få mig att ta mig i kragen,
seså.. spotta upp mig och gåå vidare..

och jag har hållit på och hållit på
och hållit pååååååååååååå
trots
att
jag inte har lyckats det allra minsta.

Idag la jag ner kampen

och accepterade äntligen
att det inte låter sig göras
just nu

att jag måste hämta in mig
invänta min återkomst
andas igenom

bara vara
ett tag

Jag har skjutit på allt
ett par veckor fram i tiden

nu får jag andas ut
och sörja färdigt
utan att ha alla dessa måsten flåsande mig i nacken

Sköönt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0