Rånare i hotellreceptioen
Jag trodde aldrig att det skulle hända mig..
jag kunde inte tänka mig att jag skulle vara i en så hotfull situation,
jag har aldrig ens föreställt mig att jag skulle vara på samma ställe och dessutom i samma rum
samtidigt
som det pågår ett rån.
Och så hände det otänkbara, det fullständigt oförväntade
när jag steg in på hotellet för att få min rumsnyckel
...
Medan jag närmade mig hotellet såg jag, genom glaset som gick från golv till tak, på mannen som stod vid disken, studerade hans märkliga och topplösa mössa
som var uppdragen till hårfästet
och jag funderade över varför han var så himla varmt klädd i ljumma september,
tankarna flöt runt i maklig takt efter en god japansk middag, allt medan jag närmade mig hotellet
och sedan gick genom glasdörren in till receptionen.
Väl inne vänder han sig halvt om mot mig..
när jag då ser att han har bara klippt ut 2 små hål i den avklippta sweatshirtärmen som fungerade som ansiktsmask
Här var det inte en man som frös, snarare svettades han i den varma outfiten
då insåg min hjärna något långt före mig..
Innan tanken hann upp till ytan, faller min blick på receptionsdisken
när jag såg vapnet
pistolen
som låg där så skrämmande och så hotfull
på receptionsdisken
repellerade jag
min bana tog en ny riktning
bort från disken, från mannen, från vapnet
längre in i rummet.
Långsamt inser jag att han kan skjuta mig
jag har ingenstans att ta vägen
att det är försent att gå därifrån
i fåtöljerna vid väggen
mindre än 2 meter från rånaren
sitter ett koreanskt par och gör sig så osynliga som möjligt
Allt är stilla och mycket lugnt
och fullständigt skrämmande, en dödens stillhet
Han vänder sig tillbaka mot receptionisten
säger något mer, men jag hör inte vad som sägs
så stoppar han ner pistolen i väskan
går ut från hotellet
Jag följer honom med blicken
ser hur han börjar dra ner masken från ansiktet
sedan är han borta ur synfältet
Receptionisten tänker rusa efter honom och jag säger;
Du måste ringa polisen.
Jamen, finns det ingen annan som kan göra det? hon flackar med blicken,
i tanken är hon redan halvvägs ute ur hotellet
jag inser i det ögonblicket att "nån annan", det är jag.
Och jag går in bakom disken och ringer polisen, medan hon sticker ut efter honom
men försent, han var redan ur sikte.
efter att polisen varit där och jag har fått berätta vad jag såg och hur jag upplevde situationen
gick jag upp på mitt rum
Det var då jag kände att jag var alldeles skakig, att jag MÅSTE PRATA MED NÅGON
Jag ringde till Ewa och vi talades vid ett tag
tills det lugnade sig inombords.
Sov oroligt
alla hotellets ljud kändes som om de hände inne i mitt rum
Jag hade plötsligt öron stora som tefat
och känslorna låg och rev utanpå skinnet.
Han kunde ha vänt sig mot mig,
tagit upp pistolen och skjutit mig
Tanken stannade kvar
Livet är så kort
så skört
så oförutsägbart
Kommentarer
Postat av: Linda
Du Malou. Jag är så lycklig att du finns i mitt liv och aldrig aldrig kunde jag tro att något sånt här skulle hända någon i min närhet. Men visst är det en väckarklocka att tiden som är här och nu i besittning; göra den till sin egen och spendera den med kärlek i fokus.
Jag älskar dig MamaLou!
//Linda
Trackback
