Malou Bergs Blog

tack vare en ovillig kropp, eller ska vi säga protesterande kropp

Vilket innebär att om jag plötsligt får lust på ett glas Amarone-vin, mitt absoluta favvo-vin

så blir det ett glas och inget mer. Eftersom jag måste ha gäster som också har lust på ett gott glas Amarone-vin för att det ska vara någon idé att öppna en flaska (och mina vänner har alltid bilen med sig, så det blir aldrig något tillfälle och därför förblir mina Amarone flaskor liggande oöppnande i långliga tider) OM jag skulle få för mig att dricka mer än ett glas, blir jag groggy och får som ett band runt huvudet, ett tryck, som om jag plötsligt drabbats av infuensa. Skitobehagligt mao. Så jag brukar undvika det

Men.. ja nu kommer det..

igår blev det mer än så. Jämför inte mängder, för det har ju att göra med vad man tål och hur mycket man brukar konsumera och hur ofta osv osv

Varje dag kl 17 bjuder svenskmontern på dricka med lite snacks. Alla monterdeltagarna + deras gäster är välkomna att ta för sig. Ett glas öl.. eller kanske snarare ett halvt.. har jag då druckit, kall öl kan vara jättegott i liten mängd. Så ock igår. Sedan satt Peter och jag och snackade och resonerade och jag drack ett glas till.

Så gick vi och hälsade på någon han känner på en rätt häftig båt som låg förtöjd alldeles intill i hamnen (jaja, var skulle den annars ha legat, om inte i vattnet..jag vet :-) och denna för mig lite ovana situation, lite cocktailfeeling, är en sådan jag oftast brukar känna mig mindre komfortabel i. Men inte nu. Nåväl vi återkommer kanske till det. I baren stod en vänlig tjej och frågade om jag ville ha något att dricka, lite rödvin kanske?

Vad var det som gjorde det, jag vet inte, men jag drack en 1/4 glas och sen 1/4 till. Och pratade med de som var där. Jamen jisses jag kände ju de flesta av dem! Och så åt vi såna där små pyttesnittar, som var fabulöst goda. Vi sjöng och spelade och jag fick höra en himla bra och allround pianist, som jag gärna skulle prova att samarbeta med..

Som kronan på verket så glömde jag mina inne-glasögon på denna fantastiskt vackra båt, hoppas att jag får dem åter idag..

Det var inte mer än så. 

Så småningom troppade folk av, jag släntrade vidare till ett matställe och åt en god sallad och samtalade vidare med Peter om livet, attraktionslagen och tuffa erfarenheter i livet. Då drack jag bara vatten och sen blev det natt och tillbaka till hotellet och hopp i säng.

Och idag känns det i huvudet. Jaså, det är så här det känns...

Jag konsumerade ju inga mängder, kanske Du tänker. 

Men, kära Du, allt är relativt. I min dryckesvärld blev det lite för mycket. 

Men det var en väldigt trevlig och på många sätt ovanlig kväll.

Och kul var det. jag gläder mig åt allt jag fick uppleva, alla oväntade möten och spännande samtal.

Allt är temporärt, tyngden i huvudet går över

allt är temporärt japp