Malou Bergs Blog

Allt kommer till en ände. Vi hade slutligen natt fram till Kryssningens Sista Skälvande Timmar.. Vi lag fortfarande kvar i hamnen pa Kauai till tva pa dan. Denna fantastiskt vackra och spektakulära natur, ville jag oväntat besoka sa här pa sluttampen av resan. De flesta av TUTs Adventurers (det var vi det!) (läs mer om det pa http://www.tut.com/ ) var ute pa äventyr varenda dag, akte pa utflykter eller ännu hellre hyrde bil och akte runt, eller gav sig ut pa vandringar, kanotfärder etc. Lite Stefan-stuk over det hela (Ja Du skulle ha känt dig hemma Stefan i detta utbud av upplevelser. :-) Saaaaaaa manga utflyktsvarianter fanns det att det var svart att välja..)
Men jag, jag var som tjuren Ferdinand, jag satt hellre hemma och tittade ut over vattnet, , ägnade mig at mitt inre arbete, softade i poolen, halvlag i skuggan och läste. (En mycket annorlunda och fascinerande bok "Kleopatras kam") än att ge mig ut pa äventyr pa oarna..

Men sa plotsligt bestämde jag mig, jag skulle aka och se "The Grand Canyon of the Pacific" som finns pa Kauai.
Tyvärr var den utflykten slutsald.. ALLA utflykter denna sista fm pa Kauai var slutsald.. utom en. Tja, jag tar väl den da, tänkte jag. Flodbat längs nagon flod forhoppningsvis och nagot vattenfall och nagon "Fern Grotto" Lät inte alltfor upphetsande, men kanske okej iaf.

Och när jag nu äntligen var där vid utflykts-disken bokade jag in en delfin-utflykt for idag.. mer om den senare..

När den tidiga morgonen kom, det var dags att spotta upp sig infor utflykten, kände jag bara.. nej nej NEJ jag har absolut ingen lust att aka den där flodbaten, jag vill inte.

Sa da gjorde jag just det, stannade pa baten och hade en lugn, underbar formiddag. Sa jag kan inte berätta om hur det sag ut där for jag sag bara on fran utsidan, fran havet. Men den sida jag sag, var fantastisk!

Sedan borjade var sista workshop med Mike Dooley. Det var intressant som alltid, inspirerande ocksa. Men även lite vemodigt. Nu var kursen slut, snart var kryssningen slut, snart var det bara hemresan kvar, och den startar om knappt 4 timmar.

Formal Evening, Mike Dooley uppklädd i smoking, alla i vackra klänningar och kostymer, jag hade min brollopsklänning (jaa jag hade DEN purpurfärgade jag sydde upp i Goa for ett antal ar sedan i avsikt att ha pa mig när jag gifte mig nästa gang.. hahaha!!! Brudgum, where art Thou?

Alla trotta som sjutton, vi hängde over vara tallrikar och bord. Vi skulle packa allt och ställa ut väskorna fore midnatt och just da ville jag bara lagga mig och sova till dess att jag vaknade av mig själv. 

Sedan allt var packat och precis i tid men inte mer, flot jag ner i bädden och slocknade. (1 glas rott vin hjälpte kanske ocksa till lite grann.. fast jag har sovit fint pa baten)

Vi kom till Honolulu vid 07-tiden och 09 skulle vi träffas som skulle med till Sea Life Park och mota delfiner. Frukost, sista snacket med gänget, krama alla som kommit en nära, sana jag blivit berord av. Motas och skiljas.. men nagra kommer jag att ha kontakt med och kanske träffas igen. Matrix Genetics later ocksa mycket intressant, det är nagot jag vill ta del av.

Sa satt vi pa bussen pa väg mot delfinkyssar och smekningar. Chafforen Mike var en härlig man, snackade och berättade om allt vi akte forbi och eftersom resan dit tog en 45 minuter, sa hann vi se och hora om en hel del.

Pa Sea Life Park finns en val/delfin-korsning, som heter Kakei Malu. Mike berättade om henne, att skotarna inte hade trott att de skulle para sig over artgränsen, sa denna korsning är inte människornas skapelse, delfinen och valen skapade pa egen hand. Eftersom hon är min namne, sa ville jag gärna fa pussa pa just henne och det fick jag.., men även pa delfinen Hi' iaka.

De har ett oerhort lent skinn, smidigt och mjukt som siden. Det var härligt pa nagot sätt, även om det samtidigt var väldigt amerikanskt och turist-anpassat.

Sa blev vi skjutsade till flygplatsen, nu sitter jag pa Business-center och skriver. Det rinner längs med ryggraden pa mig, det är egentligen inte sa varmt, men fuktigt är det.

Sa där, nu har vi kommit till slutet pa denna resa, som bjudit pa saaaa mycket. Nu aterstar en himla lang resa hem. Idag är det lordag, klockan är 16.40. Mitt flyg gar 19.55 och jag landar pa Arlanda pa mandag kl. 18.45
Det ar tolv timmars tidsskillnad, Sverige ligger 12 timmar fore..

Lik forbaskat är det en lang resa, manga timmar blir det.

Men snart kommer jag, snart är jag hemma, vid det vackra Snäcksjon, med sitt glittrande vatten. Snart har jag Alice runt bena, Matildas underbart vackra ogon som blickar pa mig, om nan dag eller sa kommer Ella upp och sedan blir det midsommarfest pa Ornäs. Precis som vanligt.. eller ovanligt.

Men.. forst ska jag resa resa resa resa resa
resa resa resa resa resa resa
resa resa resa resa resa resa resa
RESA

hem