Att vara hel och att vara halv
"Jag är bara halv utan henne" sa min mamma, när vi åkte hem från Hospice.
Samtidigt som hennes syster Anita kördes ner i kylrummet.
Hur är det att leva ett helt liv sida vid sida, dela varandras smått och stort, arbete och helg, hemma och borta, i Sverige och utomlands.
Och det är självklart, enkelt. 2 halvor, som visserligen fungerar var och en för sig, men alltid parallellt, som en helhet.
Och sedan försvinner den där andra halvan, till andra nejder, andra uppgifter, andra äventyr. I annan dimension än vår, avskedet är definitivt, rent fysikt, kroppsligt sett.
"Gunvor, sluta gråta, jag har det bra nu"
Hur är det att vara den som är kvar?
Anitas tid att gå vidare, var inne, hur blir det nu för min mamma?
Jag undrar, jag oroar mig. Så plockar jag fram verktygen och bearbetar oron, släpper den.. hela natten låg jag och bearbetade, suckade djupt om och om och om igen. Rädsla hjälper inte, gör ingenting bättre.
Endast kärlek hjälper, att omsluta mig själv, att omsluta henne med kärlek. Inte för att ändra någonting, vem är jag att veta vad som är bäst eller ens rätt?.. fylla det utrymme som är Livet med kärlek, för att göra det bra, just som det är.. nu.
"jag väntar på Dig" viskade Anita till Gunvor.
Jag älskar Dig Anita
Samtidigt som hennes syster Anita kördes ner i kylrummet.
Hur är det att leva ett helt liv sida vid sida, dela varandras smått och stort, arbete och helg, hemma och borta, i Sverige och utomlands.
Och det är självklart, enkelt. 2 halvor, som visserligen fungerar var och en för sig, men alltid parallellt, som en helhet.
Och sedan försvinner den där andra halvan, till andra nejder, andra uppgifter, andra äventyr. I annan dimension än vår, avskedet är definitivt, rent fysikt, kroppsligt sett.
"Gunvor, sluta gråta, jag har det bra nu"
Hur är det att vara den som är kvar?
Anitas tid att gå vidare, var inne, hur blir det nu för min mamma?
Jag undrar, jag oroar mig. Så plockar jag fram verktygen och bearbetar oron, släpper den.. hela natten låg jag och bearbetade, suckade djupt om och om och om igen. Rädsla hjälper inte, gör ingenting bättre.
Endast kärlek hjälper, att omsluta mig själv, att omsluta henne med kärlek. Inte för att ändra någonting, vem är jag att veta vad som är bäst eller ens rätt?.. fylla det utrymme som är Livet med kärlek, för att göra det bra, just som det är.. nu.
"jag väntar på Dig" viskade Anita till Gunvor.
Jag älskar Dig Anita
Kommentarer
Trackback
