en skälvande aning, en lätt vindil av förlust

Så kände jag det idag.. igen
när jag trodde att min mamma hade fått en blodpropp
som en föraning om att hon lämnar mig snart

och förtvivlan kastade sig upp genom kroppen
tårarna kramade om mitt hjärta
neeeej, inte nu, inte redan

det tog ett tag att lugna mig
att se hur det är precis just nu
inte spekulera om hur det kanske ev blir sen

just nu är hon fullt levande

.
.
.
.
Det visade sig senare att hon inte hade någon propp i benet
och Ella, som suttit med henne hela dan på sjukhuset kunde köra henne hem igen
Jag kunde vända halvvägs till Stockholm
och köra tillbaka till Snäcksjön

Min mamma var på ett strålande humör hela dagen
och hade det hur trevligt som helst
Pigg, glad och tillfreds med Livet
:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0