Malou Bergs Blog

.. är så förfärligt att känna.
Kan inte förklara vad som händer i mig, när jag känner det
men det blir liksom trist, tomt och väldigt ensamt inuti.
Det är som ett hem utan möbler
det ekar överallt.

Och när man är mitt i känslan, så slukar den en.
det känns som om den aldrig ska ta slut

då behövs det bara en ynka liten förskjutning av perspektivet
så kommer man vid sidan av, eller ut mot kanten
och kan se att det är en begränsad känsla
som har en början och ett slut

jag är inte slukad,
jag är inte less
jag har bara omgivit med en känsla av tråkighet, ledsenhet, tristess

som jag kan släppa
som jag kan gå ur
som dunstar bort
så att ljus och glitter kommer in

little by little

minns jag allt jag kan

little by little

kommer jag ihåg alla verktyg att släppa som jag känner till
och jobbat med en längre tid

little by little..

och så reser sig Fågel Fenix ur askan
skakar på sig, rister lite
och sträcker på sina magnifika gnistrande vingar
förbereder sig för take off

allt är åter möjligt