Väsentlig info och annat trams om Malou Berg
Utmaningen kom från Ella.
Nu ska jag alltså, enligt reglerna som någon (?) bestämt ska gälla alla inblandade / utmanade,
berätta om 7 saker ur mitt liv,
några allmänna, som jag utan urskillning ska gripa ur minnets luft.
Och några dolda, sånt som jag brukar hålla för mig själv.
Det där sista är ett intressant inslag..
för vem kan veta vad som är svårt för mig att tala om eller berätta?
Anfall är bästa försvar, har varit min devis.
Jag har öppet talat om pinsamheter, dvs sånt som andra kanske brukar dölja
för att gömma sånt som verkligen är känsligt material. för mig
Nåväl, det sista att jag sedan ska skicka utmaningen vidare till andra, är svårare.. Inte så många av mina vänner bloggar, men facebook finns ju också förstås. Äsch, det får bli som det vill med det.
Låt oss sätta igång med lite blandad info om Malou Berg. Info utan inbördes ordning, stort och smått om mig.
1. Jag har krossat en glasdörr när jag i ett ursinnigt tillstånd, smällde igen den bakom mig. Dörren satt på en resebyrå i Aten. Jag och Monica var ute och liftade och ämnade ta oss till en kibbutz i Israel. Vi skulle åka båt till Cypern och därifrån ta oss vidare till Israel som sagt. De var väldigt snorkiga och otrevliga mot oss. Vi var 19 år och tiden var 1970. Vi rusade ut genom dörren. Jag smällde igen den. Och jag stelnade till av fasa och skräck när jag hör hur hela dörren blir till glasgrus bakom min rygg. Ilskan är ibland en bundsförvant, för jag stagade bara ilsket vidare. De kom rusande efter oss och hotade med att ringa polisen, varpå jag stannade och stirrade dem stint i ögonen "ja, gör det bara!!! Jag har ett och annat att säga dem också!!!!" Och så dundrade jag vidare. Det här var under juntans tid och ingen ville ha klagomål på sig av en utlänning. De tvärstannade. Och gick tillbaka till butiken.
Jag glömmer aldrig det där rasslande ljudet, jag ryser fortfarande när jag bara tänker på det.
2. Jag var normalviktig tills jag var på mitt sextonde år. Då hade jag träffat min första stora kärlek, Ralph. Och med honom kom den fysiska kärleken in. Skydd måste införskaffas och jag gick till RFSU för att sätta in spiral, det hade min mamma och jag kommit överens om. P-pillren hade just gjort entré i sinnevärlden och de övertalade mig att prova. På 2 månader gick jag upp 7 kg. Fick byta, men då gick jag upp ännu mer. Slutade med pillren, men gick inte ner i vikt iaf. När vi sedan var ute och liftade, så använde jag en ny sort och gick upp 16 kg, medan Monica, som åt samma mat som jag, gick ner i vikt. Så började det och sedan var det etablerat. Jag har brottats med vikten sedan dess, i perioder har jag klappat den på huvudet coh sagt att det är ok, det får vara som det är. Kommer mera till ro med den. Gillat den? Never!
3. Underlivsavdelningen: Jag har haft gonorré flera gånger. Första gången vrålade min mamma som om jag vore världens sämsta trash. Andra gången sa hon, åh vilken tur att det inte var syfilis. När vi var ute och liftade fick jag flatlöss och det VAR SÅ ÄCKLIGT!! Jag kände mig fullständigt invaderad av dessa kryp.
Det var en tid då man låg med sina kompisar. Det var så att säga ett sätt att visa att man var vänner. Mycket märklig företeelse det där, i p-pillrens ungdom. Den gick över så småningom.. jag har också gjort ett antal aborter. Den första var när Ralph och jag åter återförenats, en gång av många. Då skulle vi använda vanligt skydd, dvs kondom, för första gången. Det gjorde vi.. bara för att upptäcka att kondomen den sprack. Och jag blev med barn. Gjorde abort. Mådde psykiskt jättedåligt av det. Andra gången var bara 6 månader senare. Jag hade dessutom levat helt i avhållsamhet hela den tiden, så man kan säga att det var nästa samlag.. Poff, på smällen igen! Läkaren var inte nådig när jag kom och ville göra abort igen Han blängde ilsket på mig "Tänker Du använda abort som skyddsmetod??!!" Nää den metoden var kanske inte såå bra, jag gick istället med i en testgrupp för abortpillret. på Karolinska. De sa att till mig att de ville ha många olika testpersoner, inte samma som kom och kom och kom och kom på nytt, igen och igen och igen. (jag antar att det med det menar att jag kom alldeles för ofta..) Jag behövde under denna mycket fertila period av mitt liv, bara titta på en karl, andas in hans luft.. tveksamt om jag ens behövde hans spermier.. för att bli på smällen. Den gick dock över med tiden, fertiliteten alltså..
4. Jag var på barnhem i 4 år. Där lärde jag mig bl a att bli hal som en hål och slingra mig ur grepp. kanske tror Du att det är värdelös kunskap, men den räddade mig när den fule gubben trodde att jag var mogen och lockat med mig upp i sin lägenhet för att "bjuda på lite saft.." När han försökte trycka ner mig på sängen, så blev jag hal och ogreppbar, rann ur hans grepp, stack därifrån snabbt som en oljad blixt! Jag vet egentligen inte hur det går till, det där att göra sig ogreppbar och hal, men det var verkligen effektivt. Jag använde det även när vi mor skulle ge mig spö, men hon den ojusta motståndaren, tog hjälp av pappa Bo. Han höll och hon slog. Jag ansåg och anser fortfarande att det var ojuste att vara två mot en. Ytterst förnedrande faktiskt.
5. Jag har rökt både brass och gräs. Och provat uppåttjack. (och faktiskt även rökt cigaretter under ett par förvirrade år i min ungdom) Men, liksom min kropp inte tål mer än mycket små mängder av alkohol, så tål den heller inte dessa droger. Och folk tyckte inte det var kul att röka med mig. "Först kräks Du och sen somnar Du, hur trist som helst." Sedan tog det en vecka innan jag helt återställd, jag tyckte att det var ett för högt pris att betala för att uppleva ett kort ögonblick av drogat tillstånd. Nää, jag och droger går inte ihop.
6. Mitt sätt att lösa problem har under alla år varit att vända på klacken och gå därifrån, klippa av alla band och vara "fri". Jag hade en lång andlig förklaring till varför det var en så storartad lösning på problemen. Tills jag mötte Lennart och han skällde ut mig när jag tänkte använda min strålande metod på honom.. han tyckte att det sättet att lösa problem på var fegt.. och svagt. Nu ser jag att det var ett utmärkt sätt att sticka ifrån alltihop och istället för att lösa upp, reda upp, göra klart, trycka ner det inom mig, gömma det och ha det kvar i kroppen någonstans. Det finns många små ouppklarade, gömda härdar inom mig.. fast jag jobbar på dem. Hoóponopono säger jag bara! :-)
7. Jag längtar efter att dela mitt liv med en man. Har levt ensam så många år nu. Det är roligare att dela, göra saker tillsammans, än att vara sig själv nog.
Sådär, det gick ju hur bra som helst..
Kan Du gissa vilken info som är känslig för mig?
Vilken/vilka av dessa punkter vill jag helst dölja och hålla för mig själv?
För den finns där..
Nu ska jag alltså skicka utmaningen vidare
men till vem?
Ella har ju skickat till Alla Jag Vet Som Bloggar!
Jag skickar till Ewa (länk får komma senare. Jag har ingen aning om det finns någon)
((Ev. andra som bloggar, får jag leta upp, Ella tog alla som jag visste om)) Jamen det står ju inte i reglerna att man inte får skicka till samma.. så här får ni en liten släng till av utmaningssoppan!
Matilda
Linda
(The Rules:* Link to your tagger and list these rules on your blog.
* Share 7 facts about yourself on your blog - some random, some weird.
* Tag 7 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blog.
* Let them know they have been tagged by leaving a comment on their blog.)
månens dag
Matilda sover
Ella sover nog också, därborta i sitt hus
Alice är ute och vill in
jag sitter naken vid datorn och skriver lite
Snart kommer Kerstin
och sen ska jag träffa Johanna
en riktig kvinnodag
Förberedelser för Midem
och jag förbereder materialet att ta med bl a den här
The Pleiadian Suite.. min nuvarande darling
som innefattar alla tre albumen: HOYA, OMINE och AMAONA
och en DVD med bonusmaterial
Boka möten har hittills gått rätt trögt,
mina kontakter från förra Midem, vill gärna träffa mig igen
men nya har inte nappat.. än
de jag ska träffa, kommer att svara på mina förfrågningar om möte under Midem.
Sedan är en av de stora tillgångarna, att jag träffar så många svenska bolag
Vi åker ju alla med Export Music Sweden, är del av den svenska montern
Många inspirerande samtal och möten väntar mig där.
Låt mig se..
Designa folder om Plejadsviten - Sune. OK
Lämna iväg på digitaltryck - Sune beställt
Designa licensieringsboxen (den som bolag i andra länder får när de vill licensiera boxen) - Sune
Göra en mockup av licensieringsboxen (dvs en fysisk dummy att visa upp vid möten på Midem) - Sune
Trycka upp 1000 sample CD - Dicentia. är beställt
Uppdatera mail-brev - OK
Söka intressanta bolag för min musik i Midems databas - pågående
Maila dem och be om möte - pågående
boka flyg - OK
boka hotell - OK
text till ExMS booklet - Susanne. OK
låt till ExMS sample-CD - valde "Oo Wakana" OK
Åsså få klar DVDn som ska ligga i boxen - Nilento
EAN-kod till den svenska boxen <--- det där måste jag fixa snaaaart
Sista justeringen till den svenska boxen - Sune
Lämna den svenska till tryck
En del att göra, men jag tycker att det mesta är under kontroll
känns fint
himla bra faktiskt
och kul är det också
Jag känner mig nöjd och tillfreds
glad över mig mig själv
glad över Livet
jublar, fastän jag är mitt i både sorg och oro
Jag är väl en himla underbar klippa! :-)
den grunda rädslan
och sedan satte jag mig i reclinern (Ååååå va skön den var!! :-)
Jag hann bara sätta mig så var allt redan igång.
En obenämnbar rädsla fyllde hela min bål, centrum mitt i Solar Plexus
Dyk in i centrum, föreslog Anja
Och jag dök i
Trots fasan för vad jag skulle få uppleva djupt därnere,
omvälvd av obenämnbara rädslor
så tog jag sats
och dök i
oooooooooo
ooooooooo
oooooooo
ooooooo
oooooo
ooooo
oooo
ooo
oo
o
jag hamnar genast på botten
Det förfärande djupet
var grunt
det kan inte ha varit mer än max 2 decimeter..
Hahahaha :-) Överraskad igen
Så är det med rädslan
Stoooor strålkastare på en liten kyckling
jag ser inte kycklingen
jagi ser bara förfärat på den enorma, skrämmande skuggan
Släpp fram och hela
omfamna
tillåt
och släpp fri
andas ut
Japp!
Nästa!
Liten ofullständig tripp genom musiklivet
Det här var det första jag gjorde, när jag bara skulle testa lite.
Det var så himla kul att lägga upp bilder och skriva texter till.
Jag fick entusiastisk och blodad tand
Livet är fullt av sorg och glädje.
Just nu har vi mycket förtvivlan och sorg i min familj
Då gäller det att ta tillvara på alla glädjeämnen
alla gnistor av ljus
all frid
all stillhet
och all fröjd
Att göra det här bildspelet var ett sådant ögonblick
My Visionboard
Förutsättningen är att de som deltar ska fokusera på en utmaning
använda attraktionslagen och alla verktyg som finns till hands för att rensa ut och ta bort blockeringar
och skriva om hur det går.
Alla stöttar varandra.
Det är en väldigt varm och kärleksfull anda bland de som är med.
Jag är välsignad som får uppleva detta
Jag valde två utmaningar/intentioner som kändes lika viktiga för mig:
kärlek
Att möta och dela livet med min själsfrände
Hälsa
att med SongHealing hela min kropp och återställa den till fullständig hälsa.
2 rejäla och lagom betungande utmaningar
eller belättande kanske man ska säga istället.. hihi :-)
Och så hittade jag en rolig sida där man lätt kan göra sådana här bildspel.
Vad tycks?
Klicka på länken och så är Du snart igång med ett eget.. och ha kul under tiden
Skratt och Glädje
:-)
Malou
Hela mig med sång
Det känns fantastiskt, ja mer än fantastiskt.
Jag har alltid djupt inom mig vetat att jag kan hela med min röst.
Men kunskapen har så att säga varit mer teoretisk.
Jag har inte haft en aning om hur jag skulle gå tillväga, för att rikta kraften.. hur..
(Och vad händer egentligen när jag sjunger fritt?
Jag vet inte, jag bara gör det.
Vad som händer vet jag inget om.
Effekterna har inte varit mätbara.)
Från David och på Hawaii fick jag nya infallsvinklar och verktyg
för att rikta min intention och fokus
Och tänk så märkligt det är,
plötsligt så vet jag det jag alldeles innan inte trodde mig ha en aning om,
plötsligt blir jag påmind om övningar som jag praktiserat tidigare,
men som fallit i glömska.
Och som nu visar sig vara såååå bra!
Vägar visar sig på nytt.
De tre storheterna; Fokus, Intention och Åkallan.
Jag öppnar mig som en blomma för kraften och låter den vibrera i mig.
Det är himmelskt, en gåva att få vara med om det som sker.
Nu blir det praktiskt!
Revisorbesök
men nu är det klart
dvs
mötet är det
nu har jag bara en lista på uppgifter som jag måste ta fram
Tack
snälla
va gla jag blev nu'rå :-/
och ute regnar det
men inne är det sol
naturligtvis
Hemma - 2 dygn att återhämta mig
Hemma igen..urlakad men glad
trött och uppochner i kroppen.
Det är natt säger kroppen när jag stiger upp
Det är morgon säger kroppen när jag går till sängs.
Den blir helt snurrig
och jag med.
Kom hem i måndags
skulle bara vila sa jag, om både tisdag och onsdag
men sen hade Matilda en Body Talk tid i Uppsala på tisdagen
jag hade Aroma behandling på kvällen, somnade på britsen.
och kl 21 samtal med David, min coach
Trött så jag var alldeles borta. Stapplade i säng
Vaknade på onsdag i gryningen, huvudet kokar så inåt helsike!
och kräks
å nej, tänkte jag, sånt tar ett helt dygn innan jag är på fötterna igen.
(jag brukar kräkas oavbrutet och mår fruktansvärt illa. Illamåendet brukar klinga av på kvällen..)
Jag ansträngde mig, det är så himla svårt att fokusera i dessa ögonblick,
men jag ansträngde mig
På'n igen, om och om igen.
Även om jag inte förmådde hålla fokus mer än några sekunder, så startade jag om på nytt.
Använde både Ho´oponopono , en underbar hawaiiansk healingmetod som är mycket effektiv
och Sedona Method ( en releasemetod, att acceptera, välkomna och sedan släppa känslan, rädslan, motståndet.. etc) som funkar jättebra för mig.
Efter 2 rusningar till toaletten
somnade jag som en klubbad säl och sov i 4,5 timme
Vaknade, lite skör, men anfallet var borta.
Det funkar alltså.
It's all in the mind.
Detta är ett emotionellt problem,
som tar sig fysiska uttryck.
Allt är emotionellt, man tror att det ofriska sitter i kroppen
men det är bara ett uttryck för en inre obalans
allt kommer från det undermedvetna
Det är där jobbet ska göras, rensa och vädra ut, gör plats.
Och nu finns det flera fantastiska metoder tillgängliga för att åstadkomma just det.
Jag är så glad att jag lever i denna tid
Sista dygnet pa Hawaii
Allt kommer till en ände. Vi hade slutligen natt fram till Kryssningens Sista Skälvande Timmar.. Vi lag fortfarande kvar i hamnen pa Kauai till tva pa dan. Denna fantastiskt vackra och spektakulära natur, ville jag oväntat besoka sa här pa sluttampen av resan. De flesta av TUTs Adventurers (det var vi det!) (läs mer om det pa http://www.tut.com/ ) var ute pa äventyr varenda dag, akte pa utflykter eller ännu hellre hyrde bil och akte runt, eller gav sig ut pa vandringar, kanotfärder etc. Lite Stefan-stuk over det hela (Ja Du skulle ha känt dig hemma Stefan i detta utbud av upplevelser. :-) Saaaaaaa manga utflyktsvarianter fanns det att det var svart att välja..)
Men jag, jag var som tjuren Ferdinand, jag satt hellre hemma och tittade ut over vattnet, , ägnade mig at mitt inre arbete, softade i poolen, halvlag i skuggan och läste. (En mycket annorlunda och fascinerande bok "Kleopatras kam") än att ge mig ut pa äventyr pa oarna..
Men sa plotsligt bestämde jag mig, jag skulle aka och se "The Grand Canyon of the Pacific" som finns pa Kauai.
Tyvärr var den utflykten slutsald.. ALLA utflykter denna sista fm pa Kauai var slutsald.. utom en. Tja, jag tar väl den da, tänkte jag. Flodbat längs nagon flod forhoppningsvis och nagot vattenfall och nagon "Fern Grotto" Lät inte alltfor upphetsande, men kanske okej iaf.
Och när jag nu äntligen var där vid utflykts-disken bokade jag in en delfin-utflykt for idag.. mer om den senare..
När den tidiga morgonen kom, det var dags att spotta upp sig infor utflykten, kände jag bara.. nej nej NEJ jag har absolut ingen lust att aka den där flodbaten, jag vill inte.
Sa da gjorde jag just det, stannade pa baten och hade en lugn, underbar formiddag. Sa jag kan inte berätta om hur det sag ut där for jag sag bara on fran utsidan, fran havet. Men den sida jag sag, var fantastisk!
Sedan borjade var sista workshop med Mike Dooley. Det var intressant som alltid, inspirerande ocksa. Men även lite vemodigt. Nu var kursen slut, snart var kryssningen slut, snart var det bara hemresan kvar, och den startar om knappt 4 timmar.
Formal Evening, Mike Dooley uppklädd i smoking, alla i vackra klänningar och kostymer, jag hade min brollopsklänning (jaa jag hade DEN purpurfärgade jag sydde upp i Goa for ett antal ar sedan i avsikt att ha pa mig när jag gifte mig nästa gang.. hahaha!!! Brudgum, where art Thou?
Alla trotta som sjutton, vi hängde over vara tallrikar och bord. Vi skulle packa allt och ställa ut väskorna fore midnatt och just da ville jag bara lagga mig och sova till dess att jag vaknade av mig själv.
Sedan allt var packat och precis i tid men inte mer, flot jag ner i bädden och slocknade. (1 glas rott vin hjälpte kanske ocksa till lite grann.. fast jag har sovit fint pa baten)
Vi kom till Honolulu vid 07-tiden och 09 skulle vi träffas som skulle med till Sea Life Park och mota delfiner. Frukost, sista snacket med gänget, krama alla som kommit en nära, sana jag blivit berord av. Motas och skiljas.. men nagra kommer jag att ha kontakt med och kanske träffas igen. Matrix Genetics later ocksa mycket intressant, det är nagot jag vill ta del av.
Sa satt vi pa bussen pa väg mot delfinkyssar och smekningar. Chafforen Mike var en härlig man, snackade och berättade om allt vi akte forbi och eftersom resan dit tog en 45 minuter, sa hann vi se och hora om en hel del.
Pa Sea Life Park finns en val/delfin-korsning, som heter Kakei Malu. Mike berättade om henne, att skotarna inte hade trott att de skulle para sig over artgränsen, sa denna korsning är inte människornas skapelse, delfinen och valen skapade pa egen hand. Eftersom hon är min namne, sa ville jag gärna fa pussa pa just henne och det fick jag.., men även pa delfinen Hi' iaka.
De har ett oerhort lent skinn, smidigt och mjukt som siden. Det var härligt pa nagot sätt, även om det samtidigt var väldigt amerikanskt och turist-anpassat.
Sa blev vi skjutsade till flygplatsen, nu sitter jag pa Business-center och skriver. Det rinner längs med ryggraden pa mig, det är egentligen inte sa varmt, men fuktigt är det.
Sa där, nu har vi kommit till slutet pa denna resa, som bjudit pa saaaa mycket. Nu aterstar en himla lang resa hem. Idag är det lordag, klockan är 16.40. Mitt flyg gar 19.55 och jag landar pa Arlanda pa mandag kl. 18.45
Det ar tolv timmars tidsskillnad, Sverige ligger 12 timmar fore..
Lik forbaskat är det en lang resa, manga timmar blir det.
Men snart kommer jag, snart är jag hemma, vid det vackra Snäcksjon, med sitt glittrande vatten. Snart har jag Alice runt bena, Matildas underbart vackra ogon som blickar pa mig, om nan dag eller sa kommer Ella upp och sedan blir det midsommarfest pa Ornäs. Precis som vanligt.. eller ovanligt.
Men.. forst ska jag resa resa resa resa resa
resa resa resa resa resa resa
resa resa resa resa resa resa resa
RESA
hem
Hawaii
26 timmar tog det allt som allt.
Och ingen businessklass hade jag heller, fast det stod sa i min itiniary fran borjan. Typiskt! :-/ Och deras stolar som sag saaa mycket skonare ut an min. Naval, jag klarade det, fast det vanstra knaet blev alldeles uppsvullet av allt stillasittande.
Jag ar pa ett lagom varmt stalle, har ett fantastiskt rum med en jatteskon sang pa ett enooooormt stort hotell. Har kan man verkligen ga vilse, om man har lust till det.
Jag har sovit, jag har varit pa en frukostbuffe som visserligen kostar 26$, men som ocksa hade allt. Ungefar som pa ett av hotellen i Burma, med mat fran olika varldsdelar pa olika bord. Sedan badade jag i poolen, medan hula hula-kvinnorna dansade och en man spelade pa en pytteliten gitarr och sjong olika sanger, alla i samma tempo och med samma svang.
Nu har jag spenderat over 4 timmar pa hotellets business-center = internet.
* Jag har skrivit svar till det kinesiska bolaget
* kommentarer till varje HOYA-sang, eftersom det koreanska bolaget tanker gora en booklet och vill ha lite material till den. Det har jag nu gjort, men jisses vilken tid det tog.. det kommer ju att tryckas, sa det gar inte att komma om nan vecka och sag, horru jag vill andra lite.. hihi :-) naa da ar det for sent. Sa man far allt ha tungan ratt i mun, vaga orden och tanka sig for lite.
Jag har naturligtvis ocksa svarat pa lite mail
och nu skriver jag i bloggen. Sa mycket jag kan och har tillgang till internet, tanker jag skriva i bloggen och beratta om resan och mina upplevelser.
Jag ska ge mig ut och kopa en natkontakt till min USB-sladd. Sa att jag kan ladda min M-audio. Jag trodde faktiskt att jag hade kopt en san pa flyget. Jag var valdigt trott och kollade inte att jag fick det jag ville kopa, jag bara tackade och betalade. Som Du forstar sa fick jag en vanlig omkopplare for olika natuttag. Ingen USB-ingang dar inte.. Men strunt samma, jag fixar det ikvall eller imorgon.
Nu ska jag ga och ta ett dopp till, vattencykla satter fart pa cirkulationen i benen, minskar svullnaden och ger knana nytt liv.
Allt ar val.
EFT på morron
Lyssna på Brads instruktioner, gör likadant som han gör och bli glad inuti
